Jag heter Lars-Johan Sunnerberg är 28 år från Motala
och föddes den 13 mars 1981.

Så min uppväxt sedan barnsben har varit ett växlande spår från den ena hörnet till det andra hörnet men nu känns det som livet har fått en mening på ett sätt men ändå inte ännu fast man är ju inte fullkomlig ännu som det brukar heta.

Så under min utbildningstid när man måste plugga så gick jag på Södra skolan årskurs 1-9 där efter så kändes som jag ville prova på något nytt men det gick inte heller som jag hade velat eftersom det kändes som en stor vägg som blockerade min framfart i studierna när jag gick på gymnasiet i Mjölby på själva Kungshögaskolan.

Där efter så har jag även hunnit med att studiera på en kort stund på Carlsunds Utbildningscentum Indivduella prorgammet (IV) för att åter igen vara kopplad till Kungshöga där jag gick till slut ut med studentsången på mina stämband.

Efter studenten så kände jag att jag ville ta ett års break när det väl var dags igen så tänkte jag att varför inte prova på att jobba inom Svenska kyrkan på något sätt så då kontaktade jag mina kontakter jag har genom arbetsförmedlingen och det råkade sig att det fanns en tjänst där jag fick jobba på stiftskansliet (Linköpings stift) inom ett år men sedan så kom LAS och spände fast min väg och framfart men det gjorde att jag fick gå vidare och tänkte varför inte studera igen och då kom min avdelningschef på tanke varför inte Vadstena fhsk.

Varför inte så jag sökte och kom in på allmäna linjen.
Det var hur trevligt och härligt men samtidig som jag studerade så var det även stamrörsbyte där jag hade min sovplats och tillslut sa min kropp i från eftersom jag tror det var nog en stress faktor och en tung bärbar dator som jag fick släppa fram och tillbaka som gjorde att det bara blev för mycket runt mig och runt mig inkl. motdrag med kyla på hemmaplan så sa det tillslut bara PANG i kroppen en morgon när jag skulle upp det bara gick inte längre att göra det som alltid har gjort förut.

Det betydde att jag då fick ryggskott och fick leva en tid med smärta och piller och trötthet men jag besökte även min vårdcentral & sjukgymnasten som hjälpte mig lite påtraven tillbaka med lite vridningar med kroppen, massage tillslut sa det bara puff som det gör när man öppnar en flaska med kolsyrad dryck vad jag menar är att luften gick ur mig med en lättnad så klart.

Men under min smärtotid som jag hadde då så blev jag även hotad med att kunna bli polisanmäld för att jag inte hade lämnat tillbaka den bärbara datorn i tid men jag hade flera gånger på talat min situation till rektorn men det verkade inte som informationen ville komma till print för att förstå det som har hänt men till slut så sa jag i från på skarpen och då kom datakillen från Vadstena folkhögskola (VF) och då ville de att jag skulle stå för hans merkostnad av både förlorad arbetstid och dyl. men det seru då sprack min tålamod ännumera till en gräns att jag blev arg på rektorn för att inte förstå min situation.

Men på något sätt så slapp jag faktura för detta besvär eftersom jag inte hade tillgång till bil eller buss, dyl. färd att överlämna datorn i tid. Men det löstes sig ändå. Tack Datakillen på VF du är min enda vän där ska du veta!.


Har även hunnit att jobba som registreringsassistent på Östergötlands länsmuseum för Kulturarvs-IT (2005-04-18--2008-05-31).

Där efter så försöker jag att komma åter till både det bättre och ha ett värdigt arbetsliv med både anställning och goda vänner osv..

Så just nu så jobbar jag som
"Hemligt"